Ja, det är faktiskt så att det är inte många som varit med om hela min och Zerox resa. Faktum är att det bara är mamma och Mathilda som sånär vet en hel del.

Den 11 oktober 2009 for jag, pappa och Mathilda ner till Skåneland för att hämta hem den tjocka ponnyn vid namn Zerox. Det gick fort och smidigt. Först fick vi ta oss ner till hagen och hämta upp honom. Vi blev ganska paffa när vi insåg att han var ännu tjockare nu än i sommras, som en stor tunna. Långsamt, långsamt vaggade han upp med oss till stallet där han fick stå i en spilta och äta lite havre medan Marie kollade så att han kunde ha sin sadel. Den passade knappt, men fick duga.

Vi fick sadel, träns och en hink med morötter med oss hem, desvärre ville inte hästen följa med oss och efter ett antal försök att få in honom i transporten så backade vi till stallet och fick tillslut in honom, sen började den 18 mil långa resan hem. Zerox stod som ett ljus hela vägen hem och åt av sitt hö. Matvrak som han va. Eller är. Väl hemma gick jag en stund med honom innan han fick gå in i sin box en stund. Vi var skeptiska till om han faktiskt skulle komma igenom boxdören med den enorma magen. Det gick, men några centimeter till godo på båda sidorna. Han fick även gå ute och under dagen så skrittade jag och Mathilda en stund i paddocken på Sebbe och Zerox. Begärde inget av honom utan lät honom bara spana in sig på gården.

En av de första gångerna jag red honom hemma.


Ska jag var ärlig så funkade jag och Zerox inte tillsammans för fem öre i början. Han gick dit han ville, gick så fort som han ville och gjorde helt enkelt som han själv ville. Han gick rakt ut ut paddocken med mig som om jag inte ens var där och när jag försökte få in honom där igen började han resa sig och försöka springa iväg. Och Zerox var ju inte i närheten utav Sebbe så därför var det en stor förändring för min del. Jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till och ofta slutade det med tårar. Tills mamma kom på varför han gjorde som han gjorde. Han blev fort väldigt uttråkad. Alltså var jag tvungen att aktivera honom genom att göra mycket volter och andra krumelurer, avsaktningar, ökningar, minskningar och annat som fick honom att koncentrera sig. Då började vi göra lite små framsteg. Framsteg såsom att kunna trava runt på spåret och göra runda volter utan att han gick dit han ville, öka och minska där jag ville och liknande. Basics helt enkelt. För det var där jag var tvungen att börja för att komma någonstanns över huvudtaget.

Tiden gick och allt som oftast så var han jobbig, ville inte alls arbeta. Efter de första framstegen mötte vi inte direkta motgångar men inte heller några framgångar. Bortsett från att jag vande mig vid hans fasoner och blev en modigare och säkrare ryttare. När det kom snö så blev allt ännu jobbigare. Världens lataste häst tyckte att snö var jobbigt och han gjorde allt för att försöka undkomma att behöva jobba. Gick helst på upptrampat spår, svängde inte in fören man bråkat en stund, sprang med huvudet i vädret och gjorde verkligen allt för att slippa arbeta. Och såhär var det bara i paddocken, ute var han hemsk. Det gick knappt att styra, han stack och stack och det tog säkert en hundra meter att få stopp på honom. Han ville inte någon annanstans än hem, och det var ditåt han drog. Det var en oerhört lång och jobbig vinter. Och Zerox var lika jobbig. Ett tag orkade jag faktiskt inte med honom, jag ville inte rida honom och då struntade jag faktiskt i det. Jag satte honom på maskinen. Skyllde på saker som att "Jag hinner inte" eller "Jag har ont i ryggen" och liknande.




Efter ett tag kom jag faktiskt igång med det igen. Och när snön försvann och det började bli varmare och vår så började allt släppa. Han började lyssna på mig, koncentrerade sig på ett helt annat sätt. Han hade, tro det eller ej, blivit smalare och sadeln låg mycket, mycket bättre. Han betedde sig inte längre som att jag var en irriterade insekt som satt på ryggen på honom. Ponnyn gick från omöjlig till underbar på bara ett par veckor. Han jobbade på både med rygg och bakkärran och började bygga på muskler.

Första hoppasset gick verkligen åt skogen. Inget funkade, och då menar jag verkligen inget. Det kändes som om vi var tillbaka på ruta ett igen. Andra passet gick tusen gånger bättre! Jag hoppade en som heter 5½ tror jag, och då är det först en travbom, sen två studs, ett galoppsprång och sen ett rättuppstående. Den övningen funkade verkligen jättebra och han kom igång ordentligt och tyckte det var jättekul. Sista hoppasset hade jag denna övningen också, + ett rättuppstående på långsidan. Hoppade fram på serien och sen hoppade jag det rättuppstående tre gånger utan att stanna eller göra uppehåll. Galopperade bara på runt spåret och kom på hindret igen. Det låg på 75 centimeter och nu i efterhand så känns det faktiskt som en otrolig triumf med tanke på att han på första passet inte ens hoppade 40 centimeter. Kändes inte så då, men nu när jag tänker tillbaka på det så är jag otroligt stolt över på mig själv och honom.

Första hoppningen.


Den sista tiden med Zerox var jättebra. Bättre än jag någonsin hade kunnat ana. Tänk att den tjocka ponnyn med vilja för två till kunde gå från ovillig och lat till att bli pigg och glad och jobba i alla gångarter största delen utav ridpasset. Att gå från den långa galoppen som under lång tid inte gick att göra något åt pga dålig kondis och ovilja till att galoppera samlat på små volter och reglera steglängd och fart när jag ville. Att gå från att knappt komma över 40 cm i trav till att hoppa 75 cm i galopp med marginal. Allt dethär är stora saker för mig. Jag utvecklades otroligt mycket under min tid med denna hästen. Han gav mig så mycket, lärde mig en hel del. Jag tror också att han utvecklades, jag vet att han gjorde det.



Jag var allt lite ledsen när vi den 13 Juni lämnade tillbaka honom inför ridlägerna. Inte för jag grät, bestämde mig nämligen för att inte göra det. Men jag var lite ledsen, och det kändes otroligt tomt i några dagar innan jag vande mig vid att han inte bodde hos mig längre.

Under det senaste året har jag haft perioder då jag verkligen saknat honom. När jag tänkt tillbaka på vår tid tillsammans och suttit med ett stort leende på läpparna för att jag kommit ihåg allt kul som vi hade. Alla bra ridpassen, alla mysiga skogsturer, alla flumritter tillsammans med Sebbe och Mathilda. Allt som gjorde just det året så underbart trots motgångar och tråkigheter.

Min och Zerox tid var verkligen ingen dans på rosor. Vår resa är ett levande bevis på att hästar inte handlar om att dansa på rosor, det handlar om blod, svett och tårar. Men efter allt blod, svett och alla tårar, så gick det ganska bra att kalla det sista för en dans på rosor.

För lite drygt två veckor sedan började jag fundera på hur det hade varit med Zerox nu, om han inte åkt tillbaka till Grytåsa igen och om jag hade fortsatt ha honom, om jag hade köpt honom? Jag kom fram till att antagligen hade han sett mer ut som än häst än en tunna, han hade haft en otrolig kondis, varit ganska så väl musklad och framför allt en helt annan häst. Jag är tämligen säker på att han under allt fett och utan sin dåliga kondis är en otrolig hopptalang på samma sätt som han har kapacitet för att kunna tävla dressyr med bra procent eller kunna springa löp och vinna dom. Jag insåg, att hade jag haft kvar honom så hade han antagligen varit redo för tävling. Kanska hoppa LD, gå ett dressyrprogram i LD. Enkla saker, i botten där alla börjar. Detta fick mig att bli sjukt taggad. Därför frågar jag mamma och pappa för jag vet att ni läser, är ni med mig?

Swarowski || Mountain Horse || John Whitaker || Eskadron || Kingsland

Hej alla!
Jag är Mathilda, Emmas allra bästaste vän :) eller nåt...
Ja iaf, Emma ville att jag skulle gästblogga här när hon va borta så det gör jag.
Så, vem är jag, typ?
Jag är en glad, hästintresserad, livfull tjej som bor här, i ett litet hus på landet med två (snart tre) ponnysar och fem katter. Min familj bor också här såklart ^^ Jag är 15 år, snart 16 och 172.2 cm lång, (väldigt viktigt att veta)
Mitt största inresse är då hästarna, men jag gillar också att fota, även om jag är långt ifrån bra så är det alltid kul! Något annat jag älskar är också musik, mina favoriter är Jonas Brothers, Justin Bieber, Petter, Sofijah och Evanescence, lite blandad musiksmak ^^ Just nu är det helt klart Jonas Brothers som ligger högst upp på listan för min del, helt jätte underbart fantasktiskt bra♥

Mina hästar består av(haha xd) två svarta shettis ston.
Fontana, ca 3 år gammal, min lilla älskling, har jag uppfostrat själv skulle jag vilja säga ^^ När jag fick henne var hon helt respektlös, oindriden, elak och sur. Nu är hon halvt inriden, onödigt glad, och lite mindre respektlös, fortfarande rätt elak dock, men det är nog hennes personlighet... Vi har även byggt ett starkt band till varandra, detta märks främst när andra försöker rida/greja med henne. Just nu arbetar vi mest psykist. Jag tar ofta små promenader med henne, då går hon ibland lös, hon har inte försökt sticka än, även när vi har travat "löst", det som kan rubba våran komunikation är dock gräs i vägkanten xd
Vi övar också in lite tricks just nu ;) än så länge kan hon; Puss, Vacker hov(lyfter/skrapar lite med vänsterben.), Upp(lyfter/skrapar lite med höger hov) och nu ska jag försöka ge mej in på spanskt skritt då ^^
Min fina Bebis.


Daniella gör jag inte så mycket med, jag har helt enkelt inte fastnat för henne på samma sätt som jag fastnade för Fontana. Ibland tar jag med henne på promenad, eller sånt, men jag lägger inte ner så mycket tid på henne. Dock tar jag ofta in och borstar henne så att hon inte känner sej helt bortglömd :)
Daniella.

Och nu kommer det uppenbra avsnittet om min allra älskade älskling :D
Bobbo, en brun connemara valack på varbergs ridskola, Världens finaste och bästa ponny, min älskling♥
Han är en rätt seg ponny när det gäller dressyr och uteritter, på hoppningen däremot, då tänder han till, och jag överdriver inte när jag säger att han är näst intill omöjlig att bromsa upp innan ett hinder, har han fått syn på det springer han i full fart mot det xd Det är det bästa han vet :)

såhär ser han ut när han hoppar :)




Oj, det blev rätt långt, nån som fortfarande läser? x)
Ja, det var iaf allt från mej, (för den här gången 8) ) Hade bra, och om ni tycker jag verkar intressant så kan ni ju klicka in er på min egna blogg där jag vanligtvis håller till, med roliga nyheter om vad livet har att ge :D
Tjaaoooo,

Detta är en ny grej jag ska börja med. Jag kommer skriva lite mer detaljerat om minnen som hänger kvar. Sånt som betyder något för en, något roligt, något viktigt osv. Minnena kommer inte komma iordning, så att det äldsta kommer först och så, utan kommer välja efter vad jag vill skriva. Vissa minnen kanske är flera år gamla, något kanske bara ett par veckor.

Det första minnet jag väljer att dela med mig av är när Sebbe anlände hem till gården för första gången.
Detaljer såsom väder och dag är lite småluddigt, men datumet är 19 februari och kollar jag tillbaka i kalendern så är det en lördag. Alltså, en mulen lördag, den 19 februari 2005 anländer skäcken Sebbe hem till mig. Jag har inte ridit hästen, inte ens sett honom i verkligeheten och ändå är det han som ska bli min nya ponny.

Jag sitter i sadelkammaren och städar. Där ser ut som ett bomb-nerslag, som vanligt. När jag hör bilen med släp som sakta rullar in på gårdsplanen knyter det sig i magen av både förväntan och nervositet. Jag sitter kvar i sadelkammaren och är inte riktigt säker på vad jag ska göra. Som tur är tar det inte lång tid innan jag hör hovar i stallgången och då vågar jag mig ut.

Där kom han. Så stor han såg ut, och maffig. Han trampade på som om han visste att där låg mat i krubban och väntade på honom. Något frågade mig om jag ville leda in honom i boxen och det ville jag ju såklart. Dock slutade det med att det snarare var han som ledde in mig i boxen. Stark som en oxe och trots kedjan drog han med mig som en vante. Men vadå, jag var bara nio. Någon hjälpte mig av med grimman då jag inte orkade lyfta upp hans huvud ur krubban. Vi var några stycken som stod i stallet och kollade på när Sebbe gjorde sig hemmastadd i sin box. Vi lämnade honom efter ett tag för att fika.

Till sist skulle som iallafall åka hem. Hans gamla ryttare stod och grät och jag kunde inte förstå varför dom gjorde det? Han var ju inte död och dom kunde komma och hälsa på honom. Till sist var jag ändå ensam med honom. Min fina, fina häst ♥ 

Efter ett tag fick han gå ut i hagen tillsammans med Lorden och Axel. Ihopsläppet gick bra och jag kommer inte ihåg så mycket mer av det eller av det första ridpasset förutom att det var i paddocken. Samma kväll var jag även ute och borstade honom på kvällen. Ensam i stallet med alla hästarna stod jag inne hos min nya ponny och var världens lyckligaste.

Eskadronx2 || Swarowski || Jin || Hööks || Animo

oerhört nöjd måste jag säga!

Idag så skiner solen och himmlen är blå, det är alltid trevligt. Och eftersom att det är fint väder så ska jag ta mig ut och fota! Känner att det var ett tag sen som jag faktiskt tog mig ut och fotade. Ni ska se mig in action. Kan ligga på knä med huvudet uppochner inne i en buske för att få bra bilder på en blomma eller nått, haha!

Pollarna ska även få sina hovisar värkade och jag ska rida en sväng på Sebbe, kanske tar med Lorden som handhäst. Det tycker han är skoj :) Det är lite kul att Lorden pinnar på fortare än Sebbe, som är 13 år yngre 8)

Senare i eftermiddag så ska jag börja packa. Har nämligen kommande tre veckorna fullspäckade! På onsdag åker jag och lillebror tåg ner till skåne för att tillbringa 3 nätter hos mormor. Låter kanske inte så kul, men det är underbart! Bara släppa allt och inte bekymra sig om något. Dessutom bor hon 5 minuter från stranden så under denna vistelsen blir det mycket bad och jag får mer sol än under hela sommaren. Kommer hem på lördagen och på söndagen fyller lillebror år och då ska vi fira honom. På måndag morgon, 25 juli, åker jag till Grytåsa i två veckor, kommer hem lördag 6 Augusti. Och dessa tre dagar som är kvar innan jag åker så ska en eventuellt spenderas i en bil med Mathilda påväg till Värmland för att hämta hem hennes låneponny. Som sagt, fullspäckat. Dessutom har jag endel att packa.
Ses ikväll, eller nått.

blir ganska bra bilder med sation faktiskt.

Fick bara med lampa, ljus och tavla på bild eftersom att det är så mörkt i mitt rum.

Ikväll så red jag Sebbe ca 30 minuter i paddocken, det var kul! Har inte ridit där sen i.. april I think? Var iallafall jättekul att få "jobba" honom lite med skänkelvikningar, volter, ställa osv. Dessutom kändes han jättefin vilket var ett stort plus i kanten! :) Jobbade bara i skritt och blir så ett tag då han har noll kondis, längtar till nästa pass i paddocken ändå haha ;) Men ska nog inte rida fler än 2-3 pass i veckan där så att han får omväxling. Längtar tills vi är igång lite mer igen så vi kan ut och busa och ha kul!

så håller vi på och städar för fulla muggar här hemma. Därför är min uppdatering sådär lagom dålig. Men men. Och dessutom harjag typ ett ton inlägg att göra tills jag åker till Grytåsa. Men ska försöka ta mig ut och fota snart, om vädret vill blir lite finare. Osså ska jag fixa videon som jag lovat er! Inte för att ni kanske tycker det är så intressant direkt, men det blir lite omväxling ;)

Förresten så red jag värsta mysiga uteritten på Sebbe igårkväll, barbacka i solnedgången med repgrimma och grimskaft, underbart ♥

‎10 månader är lång tid.
Med dig känns det som några dagar.
Utan dig hade det varit en hel livstid.

jag älskar dig, som jag aldrig älskat någon annan ♥

Hööks || Lamicell || Horse sense || Vet ej || Pioneer || Vet ej

Vet inte vad benlindorna och schabraket var för märke..

Skulle lätt kunna tänka mig denna outfiten!



GPA || John Whitaker || Hööks || Schockemöhle || Dyon || Catago

Just nu,

Miley Cyrus, om nån skulle ha missat vem det är.


Rascal Flatts.


Ron Pope.


Taylor Swift.

Snodde några av gårdagens bilder från Maries facebook.

Jag är både nöjd med den och inte, den är.. annorlunda? Vad tycker ni?

Bjuder som fan..
Fråga inte vad jag gör, I have no idea.

Kanske inte så jätteffektiv egentligen, men bättre än vanligt. Har sen halv 9 hunnit fodra, mocka två boxar, tvätta krubbor, galler och vattenkoppar, borsta spindelväv från väggar, fodra, duscha av Sebbe, döda flugor, äta frukost och plocka fram ridkläder som ska tvättas tills jag far till Grytåsa! :) Vanligtvis hade jag hunnit typ äta frukost och sitta vid datorn vid denna tiden haha! Men jag ska ligga i för jag behöver tjäna pengar, och det gör jag genom att hjälpa till hemma. Så idag ska jag nog hjälpa till att måla huset.

Vi har även bestämt att vi ska försöka få hem en tvättbil så vi kan tvätta hela stallet, för det är döskitigt. Var ett par år sedan det gjordes senast. Och efter det så ska vi även måla om där med :)

Idag står hästarna antagligen inne hela dagen för imorse när mamma och pappa drack kaffe så började Sebbe springa omkring i hagen för att slippa ohyran.. Klockan var typ 8 då. Så antagligen kommer dom få stå inne största delen av dagarna framöver eftersom att det är så mycket bromsar, blinningar, flugor osv.

söt ponni ♥

Fick en grattis-till-att-du-kommit-in-på-gymnasiet-present av mamma, pappa och lillebror. En ny converseväska som är så snygg så jag dör! *drool*

Som sagt for jag ju och hämtade posten igår för att se om antagningsbrevet till gymnasiumet hade kommit, vilket det hade! Antagen på Ljud och Bild-skolan + John Bauer-gymnasiet. Dock var LBS mitt försthandsval så där kommer jag gå i tre år framåt! :) Och något som gör allt sjukt mycket enklare, är att jag kommar få stå ut med Mathilda i tre år till! :'D + att älskling kommer gå i en skola på andra sidan vägen ♥ DET ÄR SJUKT AWESOME!

Kommer hur som helst gå det Estetiska programmet med inriktning Estetik och Media, dvs foto och film. Första året är det både och, och andra året får man välja "fast" inriktning, alltså foto eller film. Ska bli sjukt spännande och roligt att få hålla på med något jag tycker är jättekul i tre år framåt nu! :)