Ja det kan man lugnt säga.
Idag har söta Julia varit här på plåtning. Det blev lite mer än 300 bilder. Det tog tid att kolla igenom och välja några. Men det är iaf gjort. Vi hade ganska kul när vi kollade igenom dom. Hehe. Ni kommer få reda på det en annan dag när jag laddar upp de två bilderna som säger mer än tusen ord typ xD

Okej, nu kommer vi till spänning i vardag-delen. Spänning, och hjärt&gråtattack, i vardagen är när det är mörkt ute. Den ena är i stallet och man går ner till hagen för att ropa på den andra. Man står och ropar&ropar. Men man hör inget. Ingen häst som kommer gåendes, ingen häst som kommer travandes, ingen häst som kommer galopperandes, ingen häst som gnäggar. Inte ens vinden hör man, bara ekot av sin röst. Man ser inget&hör inget. Då kommer paniken krypandes, så man lämnar grinden öppen ifall hästen skulle komma, och så rusar man in till pappa och säger "Sebbe kommer inte." Man går ut och kollar boxen, ingen häst. Pappa kommer ut och kör runt med sin traktor med helljuset påslaget i hela hagen. Ingen häst. Man storbölar och ropar helt panikslaget på sin häst. Tänker på allt som kan ha hänt. Den ligger drunknad i diket, står med ett brutet ben, ligger förblödd nånstanns. Inga trevliga tankar. Sakta tar man sig upp mot stallet för att ännu en gång kolla i stallet. Väl framme vid boxen kvider man till och en stor lättnad sprids i kroppen, för där står ens ponny och äter på sin kvällsmat. Lättnaden man känner då är.. otrolig.
Det, är spänning i vardagen.