SPRING 2013 INSPO.
Idag är en sån dag där det känns som om jag skulle kunna spruta eld och simma jorden runt, typ. Mår förjefla bra och humöret skjuter i taket. Tror det kan ha att göra med att det känns som vååååår, även om det fortfarande ligger snö och is ute och är minusgrader. Solen har visat att den finns kvar två dagar i sträck och det känns så himla härligt! Förhoppningsvis kommer det snart att börja kika upp knoppar, blad och blommor överallt = massor med foto. Samt att det blir så otroligt fint här hemma hos mig när det blir grönt överallt.
Tillsammans med mitt humör så är motivationen i topp. Är så himla sugen på vår och allt den har med sig. Längre ljusa dagar, varmare grader, löftet om ett nalkande sommarlov, känslan att ha mer tid. Jag längtar så efter att få komma igång med ridningen och hästarna igen, inte bara för att det är kul utan för att jag behöver det. Känns kanske inte som det då när jag är igång, men när jag inte är det så märker jag hur otroligt otränad jag är. Vill vara fit för sommaren, vilket också innebär mer träning. Springa springa springa är det som gäller, vilket jag tror kommer ge med sig så fort värmen kommer.
Sist men inte minst har vi alla fina kläder man kan plocka på sig utan att behöva frysa ihjäl. Fina kjolar och blusar, shorts och converse. Skinjackan och solglasögonen. Åh snälla våren skynda dig ♥
Good friends are like stars, you can't always see them but you know they're always there.
"You made a rebell of a careless mans carefull daugther."
Jag har världens mest fantastiska vänner. Dom är helt otroliga. Det är sådana vänner man inte hittar var stanns, sådana vänner som man kanske inte ens har turen att hitta. De är sådana vänner man drömmer om att ha. De är dom personerna som alltid får en att må bra och skratta trots att smärta och mörker härjar på insidan. Dom som kan lyssna otaliga gånger på ens problem om allt mellan himmel eller jord och ändå alltid säger, jag finns här, no matter what.
Jag tror aldrig att jag har kännt mig så tillfreds med mig själv som jag gör med er. Jag har lärt mig att det är okej att inte vara som alla andra och att man inte måste följa samhällets jävla Svensson-normer. Man måste inte vara precis som alla andra för att passa in någonstans, men kan vara precis så som man själv vill, sticka ut hur man vill.
Min självkänsla och mitt självförtroende har alltid legat i botten. Jag har aldrig varit speciellt trygg i mig själv och vågat stå för mina egna åsikter. Aldrig vågat vara någon annan än en grå kludd i bakgrunden som nickar och håller med om allt. Tack vare er, är jag inte denna personen längre. Jag kanske inte är hela vägen framme till att helt vara mig själv än, det vet jag att jag inte är. Men med er hjälp, kommer det gå.
Jag vill tacka er, så otroligt mycket för att ni alltid stöttar och gör en glad. För att ni alltid finns där för mig. Speciellt nu när mina känslor och mitt huvud är kaos. Jag mår så otroligt bra när jag får vara med er. Det går inte att inte vara glad när skämten och asgarven löser av varandra, det går inte att må dåligt med er.
Så tack, för att ni är så otroligt fantastiskt jävla asbra.
Love you guys ♥
If it's real, we'll figure it out. But if it's not, then please, just let me go.
Här skulle jag vilja skriva att fyfan vad jag är hög på livet idag, men nej.
Känner mig helt sliten itu på insidan. Sprucken, ihålig, krossad, slagen, trampad på. Det gör ont.
Jag tror jag är en sån person som får smaka på hur det känns att ha allt, innan det dras ifrån så fort och så hårt att man inte har en chans att hålla fast. Det enda man kan göra är att stå och se på när det försvinner längre och längre bort, tills man inte kan se det längre. Så känns det just nu iallafall.
Men varför jag?
Det gör ont att se det försvinna, att veta hur det känns att ha allt och plötsligt no more.
Varför kan inte saker och ting bara funka?
Varför måste jag jämnt och ständigt bli påmind om hur det är att må dåligt?
I remember when we used to talk everyday. I miss that.
We used to shine bright like diamonds, but now we're nothing but fading stars.
Försöker ge mig på tidsinställda istället, godnatt.
Godnatt.
I'm done fighting for someone that doesn't fight for me.
Jag vill inte förlora dig. Du är den sista jag någonsin vill förlora. Men jag tänker inte slåss mer för någon som inte kämpar för mig.
Du sa "forever and always".
Du sa "forever and always".
Girls love it when..
Kopierat från Lisa Mellerts blogg.
1. Tjejer älskar när killar håller dem runt midjan
2. Det betyder jätte mycket när ni kan dela hemligheter, men om hon berättar något för dig. Så håll det för dig själv!
3. Kyss henne långtsam
4. Även gäller det kramar, ingen gillar hårda och korta kramar?
5. Oftast älskar tjejer att umgås med dig och dina vänner
6. Vi tycker om att ligga framför en film och mysa, men att hitta på saker då och då skadar inte heller
7. Ta bilder med henne. Alla tjejer kanske inte vågar säga att de vill ha en bild på er, men det uppskattas alltid
8. När hon säger att hon älskar dig mer, förneka det! Hon vill höra att du älskar henne mest
9. Tjejer äääälskar när killar pillar i deras hår
10. Ord kan vi aldrig få nog av. Att få höra hur vacker man är uppskattas alltid
11. Du kan vara lite snuskig med henne privat.. de flesta tjejerna tar faktiskt inte illa upp
12. Ni killar kanske inte tycker det är sån stor deal att skriva "söt" till andra tjejer, men tro mig. Det sårar något otroligt Så tänk på vad du skriver till andra tjejer! Vi tjejer får alltid reda på det tillslut ändå.
13. Samma gäller otrogenhet. Tjejer pratar, vi får reda på det!
14. Tjejer uppskattar nästan alltid något samtal då och då någon kväll.
15. När en tjej säger "jag älskar dig" vill hon höra "jag älskar dig med" inte "detsamma".
16. Presenterar du inte henne som flickvän - ligger du riktigt illa till.
17. Tjejer ääälskar att bli uppvaktade. Något litet skadar aldrig. Bara att få låna en av dina tröjor kan göra mycket.
Sen behöver det inte vara hela tiden, men nån gång då och då skadar aldrig!
18. Om du står och pratar med några av dina tjejkompisar, dra henne närmare dig eller ta hennes hand så hon vet att hon fortfarande betyder mest och att du inte skämms över henne.
19. Tjejer är inte dyra, som alla annars brukar säga. Vi vill bara ha något betydelsefullt. Som smycken, något personligt eller bara en utekväll då du planerat vad ni ska göra.
20. & den sista saken ni inte ska glömma - Vi ääälskar att höra hur mycket vi betyder, även fast svaret kanske inte är det finaste alltid. Så kommer vi alltid ihåg exakt hur du sa det och i vilket tonläge. Tjejer gillar romantiska killar!
1. Tjejer älskar när killar håller dem runt midjan
2. Det betyder jätte mycket när ni kan dela hemligheter, men om hon berättar något för dig. Så håll det för dig själv!
3. Kyss henne långtsam
4. Även gäller det kramar, ingen gillar hårda och korta kramar?
5. Oftast älskar tjejer att umgås med dig och dina vänner
6. Vi tycker om att ligga framför en film och mysa, men att hitta på saker då och då skadar inte heller
7. Ta bilder med henne. Alla tjejer kanske inte vågar säga att de vill ha en bild på er, men det uppskattas alltid
8. När hon säger att hon älskar dig mer, förneka det! Hon vill höra att du älskar henne mest
9. Tjejer äääälskar när killar pillar i deras hår
10. Ord kan vi aldrig få nog av. Att få höra hur vacker man är uppskattas alltid
11. Du kan vara lite snuskig med henne privat.. de flesta tjejerna tar faktiskt inte illa upp
12. Ni killar kanske inte tycker det är sån stor deal att skriva "söt" till andra tjejer, men tro mig. Det sårar något otroligt Så tänk på vad du skriver till andra tjejer! Vi tjejer får alltid reda på det tillslut ändå.
13. Samma gäller otrogenhet. Tjejer pratar, vi får reda på det!
14. Tjejer uppskattar nästan alltid något samtal då och då någon kväll.
15. När en tjej säger "jag älskar dig" vill hon höra "jag älskar dig med" inte "detsamma".
16. Presenterar du inte henne som flickvän - ligger du riktigt illa till.
17. Tjejer ääälskar att bli uppvaktade. Något litet skadar aldrig. Bara att få låna en av dina tröjor kan göra mycket.
Sen behöver det inte vara hela tiden, men nån gång då och då skadar aldrig!
18. Om du står och pratar med några av dina tjejkompisar, dra henne närmare dig eller ta hennes hand så hon vet att hon fortfarande betyder mest och att du inte skämms över henne.
19. Tjejer är inte dyra, som alla annars brukar säga. Vi vill bara ha något betydelsefullt. Som smycken, något personligt eller bara en utekväll då du planerat vad ni ska göra.
20. & den sista saken ni inte ska glömma - Vi ääälskar att höra hur mycket vi betyder, även fast svaret kanske inte är det finaste alltid. Så kommer vi alltid ihåg exakt hur du sa det och i vilket tonläge. Tjejer gillar romantiska killar!
Doesn't I deserve happiness?
Jag är trött på detta nu. Okej, jag fattar. Jag "lackade och var dryg och tyken" men so what? Som om inte alla är det ibland? Vem har aldrig betett sig som en bitch eller haft en svacka? Ingen jag känner iallafall. Det här är sånt som sakta bryter ner en, men jag vet inte hur många som faktiskt bryr sig om det. Jag har iallafall ingen lust att gå runt och må dåligt längre. Jag har gjort det för mycket, för många gånger. Jag är medveten om att bloggen inte kan lösa mina problem eller ändra på något, men någonstanns måste jag få skriva ut vad jag känner, och vad ger bra statistik om inte känslor? Detta är jag, som öppnar mig för er för en gångs skull. Jag är inte felfri men vem fan är det? I'm done med att må dåligt och ha skuldkänslor iallafall. Tänker inte slösa mitt liv på sån skit.
What doesn't kill you only makes you stronger.
What doesn't kill you only makes you stronger.
....
Jag är besviken,
ensam, lämnad och sviken.
I'm alone and I feel empty.
Ni är mina ljus i livet! ♥
Jag älskar er! ♥
Dag 15 - Jag saknar.
Dag 15 - Det här saknar jag.
Jag saknar att rida regelbundet, varje dag och jag saknar att ha sällskap i stallet.. Jag saknar Zerox och att rida honom. Jag saknar att rida Sebbe, och jag saknar att rida Lorden.
Jag saknar inte bara att rida regelbundet, jag saknar att rida överhuvudtaget. Jag har inte ridit på lite drygt en månad. Det är lång tid när man är van vid att rida varje dag och har gjort det länge. När jag inte har ridningen har jag inget vettigt att göra. Och det är inte kul. Ridningen är en stor del av mitt liv, som gör det enklare och roligare på så många sätt. + att jag saknar sällskap. Tiden jag och Mathilda tillbringade tillsammans med hästarna var nog den roligaste hästtiden någonsin! Att ha någon att prata med, någon att rida med, någon att städa och mocka med osv gör allting så himla mycket roligare! Det säger jag utan att skämmas, för det är så sant.
Zerox, skithästen jag trodde att jag aldrig skulle vilja se igen saknar jag ganska ofta om jag ska vara ärlig. Jag skriver bara inte ut det här. Jag saknar att se hans spetsade öron när jag kommer ut till stallet. Jag saknar att hoppa upp på honom och rida ett ordentligt dressyrpass eller ett pass hoppning där allt bara flyter och det känns som om man skulle kunna höja till 1.50. Jag saknar att hoppa upp och busrida ute eller i paddocken. Rejsa över fält eller hoppa småhinder utan att ha något mål med det man gör, utom att ha roligt. Jag saknar dig Zerox ♥
Att jag saknar att rida Sebbe och Lorden är väll ganska obvious, eller? Det är så underbar att sitta upp på Sebbe och bara rida, helt kravlöst för att det är det han är bäst på nuförtiden. Han är 26 år, och jag tror att hans ridpass på banan är över. Dock börjar han fräscha till sig nu eller hältan, men ändå. Han ska inte behöva göra mer än 1-2 pass på banan. Han är gammal. Så man kan ju tolka det olika när jag säger att jag saknar att rida på honom. Jag saknar båda. Jag saknar att rida, åka häst över huvudtaget, ut i skogen i 1 timme. Men jag saknar oxå att rida, verkligen rida. Hoppa upp och rida igenom hästen ett ridpass när allting bara klaffar, känna att man kommer någonstanns. Det senaste ridpasset där jag jobbade Sebbe ordentligt, som finns skrivet, hittar ni HÄR. I början på januari.
Lorden saknar jag nog mest att rida , tror att det var ca 6 år sen jag red honom för sista gången. Den glada lilla hästen som fullkomligt älskade, läs: älskar, att få komma ut i skogen och springa och hoppa. Det var det roligaste han visste, även om hoppning i paddocken var ganska kul oxå så blev det aldrig samma fart på honom där. Kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes att hoppa med honom. Jag har aldrig suttit på en häst som hoppar så mjukt och med spänst! Min fina ponny, som betyder näst intill allt för mig, du är oersättlig ♥
Jag saknar att rida regelbundet, varje dag och jag saknar att ha sällskap i stallet.. Jag saknar Zerox och att rida honom. Jag saknar att rida Sebbe, och jag saknar att rida Lorden.
Jag saknar inte bara att rida regelbundet, jag saknar att rida överhuvudtaget. Jag har inte ridit på lite drygt en månad. Det är lång tid när man är van vid att rida varje dag och har gjort det länge. När jag inte har ridningen har jag inget vettigt att göra. Och det är inte kul. Ridningen är en stor del av mitt liv, som gör det enklare och roligare på så många sätt. + att jag saknar sällskap. Tiden jag och Mathilda tillbringade tillsammans med hästarna var nog den roligaste hästtiden någonsin! Att ha någon att prata med, någon att rida med, någon att städa och mocka med osv gör allting så himla mycket roligare! Det säger jag utan att skämmas, för det är så sant.
Zerox, skithästen jag trodde att jag aldrig skulle vilja se igen saknar jag ganska ofta om jag ska vara ärlig. Jag skriver bara inte ut det här. Jag saknar att se hans spetsade öron när jag kommer ut till stallet. Jag saknar att hoppa upp på honom och rida ett ordentligt dressyrpass eller ett pass hoppning där allt bara flyter och det känns som om man skulle kunna höja till 1.50. Jag saknar att hoppa upp och busrida ute eller i paddocken. Rejsa över fält eller hoppa småhinder utan att ha något mål med det man gör, utom att ha roligt. Jag saknar dig Zerox ♥
Att jag saknar att rida Sebbe och Lorden är väll ganska obvious, eller? Det är så underbar att sitta upp på Sebbe och bara rida, helt kravlöst för att det är det han är bäst på nuförtiden. Han är 26 år, och jag tror att hans ridpass på banan är över. Dock börjar han fräscha till sig nu eller hältan, men ändå. Han ska inte behöva göra mer än 1-2 pass på banan. Han är gammal. Så man kan ju tolka det olika när jag säger att jag saknar att rida på honom. Jag saknar båda. Jag saknar att rida, åka häst över huvudtaget, ut i skogen i 1 timme. Men jag saknar oxå att rida, verkligen rida. Hoppa upp och rida igenom hästen ett ridpass när allting bara klaffar, känna att man kommer någonstanns. Det senaste ridpasset där jag jobbade Sebbe ordentligt, som finns skrivet, hittar ni HÄR. I början på januari.
Lorden saknar jag nog mest att rida , tror att det var ca 6 år sen jag red honom för sista gången. Den glada lilla hästen som fullkomligt älskade, läs: älskar, att få komma ut i skogen och springa och hoppa. Det var det roligaste han visste, även om hoppning i paddocken var ganska kul oxå så blev det aldrig samma fart på honom där. Kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes att hoppa med honom. Jag har aldrig suttit på en häst som hoppar så mjukt och med spänst! Min fina ponny, som betyder näst intill allt för mig, du är oersättlig ♥
Tråkigt värre.
Mjo, jag vet. Uppdateringen är sämre än sämst. Men jag har inte ett skit att blogga om. Sebbe är halt och blir inte så mycket fota pga tråkigt väder. Jag har inget att göra på eftermiddagarna, bortsett från läxor, och ändå så rinner tider iväg? Antagligen för att jag sitter så mycket vid datorn och gör inget.
Jag känner mig så nere när jag är ensam. När jag är med underbarste vännerna och pojkvän så är allt bra. Men så fort jag blir ensam blir jag lixom nere, på dåligt humör och orkar nästan inget. Allt känns jobbigt och jag kan bryta ihop för nästan vad som helst. Ibland vill klumpen i magen inte ge med sig och jag skulle kunna kurra ihop mig till en boll och bara glömma allt.
Det blir såhär när jag inte har något vettigt att göra. Jag slösar bort min tid på skit som egentligen inte betyder något. På saker som egentligen inte är viktigt. Såhär blir det t.ex alltid när Sebbe blir dålig. Och då känner jag mig dåligt för att jag kan ju fortfarande vara med dom och "komma närmare" dom båda, men det gör jag inte. Jag går ut, mockar, fixar det som ska fixas, tar in dom och sen går jag in för att tillbringa ännu mer tid vid datorn där jag inte gör något. Det suger, men det känns som om jag inte kan göra något åt det. Vad ska jag göra lixom? Jag är väl medveten om att jag kan tillbringa mer tid med dom, och det ångrar jag många gånger att jag inte gör. Men hur jag än försöker och försöker så rinner allt ut i sanden efter ett tag.
Jag vill ha, behöver, något att syssla med. Något som jag kan gå in helhjärtat för och prioritera för att det är enda sättet att få fram ett resultat. Timmar av arbete för att få något att gå ihop och känna sig stolt över det man gjort. Helst skulle jag vilja ha en ny ponny/häst. Ni kanske tycker att jag låter otacksam och bortskämd nu när jag skriver såhär, men det är så jag känner. Men jag tror att det är något som skulle hjälpa mig att inte slösa bort tiden på att sitta vid datorn och få mig att satsa helthjärtat på något jag tycker är riktigt kul. Men hur roligt är det när man bara hamnar i svacka efter svacka och hur man än försöker och kämpar, så hamnar man bara i skiten igen? Allt man gör är för intet. Jag vet allt för väl hur denna känslan känns. Det har hänt mig om och om igen. Och det suger.
Jag känner mig så nere när jag är ensam. När jag är med underbarste vännerna och pojkvän så är allt bra. Men så fort jag blir ensam blir jag lixom nere, på dåligt humör och orkar nästan inget. Allt känns jobbigt och jag kan bryta ihop för nästan vad som helst. Ibland vill klumpen i magen inte ge med sig och jag skulle kunna kurra ihop mig till en boll och bara glömma allt.
Det blir såhär när jag inte har något vettigt att göra. Jag slösar bort min tid på skit som egentligen inte betyder något. På saker som egentligen inte är viktigt. Såhär blir det t.ex alltid när Sebbe blir dålig. Och då känner jag mig dåligt för att jag kan ju fortfarande vara med dom och "komma närmare" dom båda, men det gör jag inte. Jag går ut, mockar, fixar det som ska fixas, tar in dom och sen går jag in för att tillbringa ännu mer tid vid datorn där jag inte gör något. Det suger, men det känns som om jag inte kan göra något åt det. Vad ska jag göra lixom? Jag är väl medveten om att jag kan tillbringa mer tid med dom, och det ångrar jag många gånger att jag inte gör. Men hur jag än försöker och försöker så rinner allt ut i sanden efter ett tag.
Jag vill ha, behöver, något att syssla med. Något som jag kan gå in helhjärtat för och prioritera för att det är enda sättet att få fram ett resultat. Timmar av arbete för att få något att gå ihop och känna sig stolt över det man gjort. Helst skulle jag vilja ha en ny ponny/häst. Ni kanske tycker att jag låter otacksam och bortskämd nu när jag skriver såhär, men det är så jag känner. Men jag tror att det är något som skulle hjälpa mig att inte slösa bort tiden på att sitta vid datorn och få mig att satsa helthjärtat på något jag tycker är riktigt kul. Men hur roligt är det när man bara hamnar i svacka efter svacka och hur man än försöker och kämpar, så hamnar man bara i skiten igen? Allt man gör är för intet. Jag vet allt för väl hur denna känslan känns. Det har hänt mig om och om igen. Och det suger.
Thoughts.
Sitter här, med en jobbig känsla som infinner sig varje dag och fryser om fötterna. Kan inte förklara känslan men den är inte trevlig och får mig att bli nere. Tappar orken att göra något över huvudtaget. Skulle helst vilja lägga mig nånstanns och kurra ihop mig till en boll och fötränga den äckliga känslan som jag inte kan göra något åt.
Jag sitter varje dag, kikar på bloggar, faceboook och annat. Tittar på bilder där dom rider med ordentlig utrustning, lagom stora hästar och dom åker iväg och tränar. Att titta på dessa bilder, och läsa texter om detta gör mig så sjukt depp så jag vet inte vad. Jag tänker, täker att varför är inte detta jag? Varför har inte jag en häst som jag åtmindstone inte är för stor för? Varför kan jag inte nångång få åka iväg och träna? Varför är det så orrättvist? Men egentligen är det inte det, orättvist. Jag har haft häst sen innan jag kunde gå. Mamma kan hästar, pappa kan hästar. Jag har två stycken. Jag har dom hemma. Egentligen är jag lyckligt lottad. Det finns hur många som helst som drömmer om det jag har. Och ändå så är jag inte nöjd. Vad är det för fel på mig?
Saker och ting börjar komma ikapp mig. Jag är minst 15 cm för lång för Sebbe. Båda två är gammla och Sebbe orkar inte som han gjorde innan. Just nu är han halt. Han har inte varit dålig på lite mer än ett år och att han nu är halt igen gör det inte lättare. Det må vara så att han bara har sparkat sig och blir bättre varje dag, men ändå. Han är fortfarande halt.
Ibland känns det pinsamt när jag möter folk när jag är ute och rider. Jag menar, om jag hade sett någon som var lika förstor på en annan ponny som jag är på Sebbe, vad hade jag tänkt? "Köp en ny innan fötterna nuddar marken!" eller "Stackars häst!"? Som sagt, det är en jobbig känsla. Jag tycker synd om mig själv. För vad? Ingenting. Jag har det sjukt bra. Detta är bara nått jobbigt som kommer ikapp mig, mer och mer för varje dag och jag kan inte gör något åt känslan.
Det suger.
Jag sitter varje dag, kikar på bloggar, faceboook och annat. Tittar på bilder där dom rider med ordentlig utrustning, lagom stora hästar och dom åker iväg och tränar. Att titta på dessa bilder, och läsa texter om detta gör mig så sjukt depp så jag vet inte vad. Jag tänker, täker att varför är inte detta jag? Varför har inte jag en häst som jag åtmindstone inte är för stor för? Varför kan jag inte nångång få åka iväg och träna? Varför är det så orrättvist? Men egentligen är det inte det, orättvist. Jag har haft häst sen innan jag kunde gå. Mamma kan hästar, pappa kan hästar. Jag har två stycken. Jag har dom hemma. Egentligen är jag lyckligt lottad. Det finns hur många som helst som drömmer om det jag har. Och ändå så är jag inte nöjd. Vad är det för fel på mig?
Saker och ting börjar komma ikapp mig. Jag är minst 15 cm för lång för Sebbe. Båda två är gammla och Sebbe orkar inte som han gjorde innan. Just nu är han halt. Han har inte varit dålig på lite mer än ett år och att han nu är halt igen gör det inte lättare. Det må vara så att han bara har sparkat sig och blir bättre varje dag, men ändå. Han är fortfarande halt.
Ibland känns det pinsamt när jag möter folk när jag är ute och rider. Jag menar, om jag hade sett någon som var lika förstor på en annan ponny som jag är på Sebbe, vad hade jag tänkt? "Köp en ny innan fötterna nuddar marken!" eller "Stackars häst!"? Som sagt, det är en jobbig känsla. Jag tycker synd om mig själv. För vad? Ingenting. Jag har det sjukt bra. Detta är bara nått jobbigt som kommer ikapp mig, mer och mer för varje dag och jag kan inte gör något åt känslan.
Det suger.
Nellie Berntsson!
Måste skriva ett litet inlägg om denna otroliga tjej!
Hon heter Nellie, fyller 11 iår och har tre stycken B-ponnysar som hon tävlar med. Hon möter medgångar men också en hel del motgångar. Hon är en otroligt mogen tjej för sin ålder, skulle likagärna kunna vara 14, och hon har en sån självkänsla och är målmedveten. Hon vet vad hon vill och gör det. Hon tar inte skit från någon, istället stänger hon ute det. Trots att hon bara är 11 år tror jag att hon är en stor förebild för många bloggläsare och ryttare på sättet hon tacklar saker. Det är hon iallafall för mig. Läser hennes blogg, och älskar den! Den är så personlig och hon skriver sina tankar och delar med sig av allt till sina bloggläsasre. Hon går in helt för det och det gör att det känns som om man känner henne.
Att bara vara 11 år och ha runt 4500 läsare om dagen är ganska bra jobbat. Att hinna med 3 ponnyer, pojkvän och skola och dessutom klara det galant, hur många gör det egentligen? Tycker verkligen att denna tjejen förtjänar allt hon uppnår, för hon kämpar för det!
Keep going Nellie! ♥
Gosh I love you.
Helt wonderful grym eftermiddag/kväll. Vi stog och kramades och retades med Elias i 1 timme och 25 minuter.
Älskar dig sjukt mycket, mer, mest, ♥
Älskar dig sjukt mycket, mer, mest, ♥
Skolan..
Jag kan känna skolångesten komma krypande. Varfan har detta lovet tagit vägen? Känns som om man inte hunnit med något alls. Egentligen är det ju inte riktiga sommarlovsdagar kvar. Eftersom att det bara är lärdag&söndag kvar så räknar jag dom inte som sommarlov. Man hade ju varit ledig dom dagarna ändå. Shit asså. Jag vill verkligen inte tillbaka till skolan. Långa lektioner, instängda i trånga klassrum. Gap och skrik. Lärarna som går på om betyg. Pressen att få bra restultat på prov och läxor. Att få bra betyg. Vill inte tänka på det. Ett halvår och vi ska söka till gymnasiet. Jag vill inte. Ett halvår + lite till och det nationella proven skall göras. Jag vill inte. Två terminer och vi får våra slutbetyg. Jag vill inte. Två terminer och världens bästa klass är inte en klass längre. Jag vill inte. Jag vill INTE. JAG VILL INTE!
Varför kan inte allt bara fortsätta vara som det va? När man var yngre och inte behövde fatta sådana belsut, fatta beslut om sin framtid. När man kunde göra i stortsett vad man ville. När sommarloven var så långa att man längtade efter att skolan skulle börja igen. När man tyckte det var kul att gå till skolan. När det var kul att lära sig och göra sina läxor. När det var coolt att gå i skolan och inte vara "liten" längre. Jag saknar det.
Jag saknar att hinna med läxor, det jag skulle&ville och lite till efter skolan. Vad hinner man nu? Jo man hinner det man ska göra. Dvs i mitt fall hästar&läxor. Visserligen är det någon jag vill göra. Men det är alltså oxå mitt måste. Hästarna går tillochmed före läxorna. Som oxå skall göras. Så alltså, vad mer hinner man? Inte ett skit. Kanske någon dag i veckan och såklart på helgerna kan man ta sig tid att träffas kompisar och umgås på riktigt. Göra sånt som alla tycker är kul.
Nej, det suger verkligen att växa upp. Kan inte se något positivt med det alls just nu, bara för att tiden går så sjukt fort. För fort. Det hade inte varit lika jobbigt att växa upp och växa ifrån allt man är van vid om det inte hade gått så fort. Men att börja 8:an och vara förväntansfull över betyg, och sen plötsligt inse att "Oj, nästa vecka ska vi söka till gymnasiet!" Det är inte rätt. Det borde inte vara så. Visst, det är 1½ år emellan, men vad spelar det för roll när tiden skenar med en? Kan stämma att det inte är så för alla, men för de flesta så tror jag faktiskt att det är så. Eller?
Varför kan inte allt bara fortsätta vara som det va? När man var yngre och inte behövde fatta sådana belsut, fatta beslut om sin framtid. När man kunde göra i stortsett vad man ville. När sommarloven var så långa att man längtade efter att skolan skulle börja igen. När man tyckte det var kul att gå till skolan. När det var kul att lära sig och göra sina läxor. När det var coolt att gå i skolan och inte vara "liten" längre. Jag saknar det.
Jag saknar att hinna med läxor, det jag skulle&ville och lite till efter skolan. Vad hinner man nu? Jo man hinner det man ska göra. Dvs i mitt fall hästar&läxor. Visserligen är det någon jag vill göra. Men det är alltså oxå mitt måste. Hästarna går tillochmed före läxorna. Som oxå skall göras. Så alltså, vad mer hinner man? Inte ett skit. Kanske någon dag i veckan och såklart på helgerna kan man ta sig tid att träffas kompisar och umgås på riktigt. Göra sånt som alla tycker är kul.
Nej, det suger verkligen att växa upp. Kan inte se något positivt med det alls just nu, bara för att tiden går så sjukt fort. För fort. Det hade inte varit lika jobbigt att växa upp och växa ifrån allt man är van vid om det inte hade gått så fort. Men att börja 8:an och vara förväntansfull över betyg, och sen plötsligt inse att "Oj, nästa vecka ska vi söka till gymnasiet!" Det är inte rätt. Det borde inte vara så. Visst, det är 1½ år emellan, men vad spelar det för roll när tiden skenar med en? Kan stämma att det inte är så för alla, men för de flesta så tror jag faktiskt att det är så. Eller?
Soldiers homecoming.
Jättefin film om soldater som kommer hem från kriget. Den får en verkligen att inse hur mkt familjen betyder för en. Och vilken tur man har som har föräldrar som inte är ute i kriget.
