Lorden är en B-ponny född 72, alltså är han 40 år gammal, inte dåligt va? Han har varit i min ägo i snart 13 år. Han är en skimmelvalack, 1.26 hög och enligt ryktena har han hoppat SM. Jag kan verkligen tänka mig det då han hoppar otroligt bra och är snabb och antagligen himla vändbar. Jag tror att Lorden var dåtidens Bellman (Matilda Sparrenhök/Nellie Berntsson).

Hans höga ålder är något som ibland undrar över. Visst ser man väll att han är gammal, men när han bockar runt och springer och har sig som en tvååring så undrar man faktiskt. Eller när man går på promenader och man får powerwalka/jogga för att hänga med i hans höga tempo! Haha söt häst. Lorden är numera pensionär men jag har tidigare haft otroligt mycket roligt med honom! Vi har varit på galoppläger, hopp/dressyrtränat, ridit på uteritter, hoppat naturhinder och gosat järnet och haft massa mysstunder. Saknar att rida plutten, spc i hoppningen då jag aldrig har suttit på en häst som hoppat bättre..

Lorden är min andra hälft, även om jag inte spenderar sådär jättemycket tid med honom så skulle jag aldrig återhämta mig om han dog. En del av mitt liv skulle försvinna med honom för han har alltid varit där. Vet inget liv utan honom.

Lorden glömde innan att det kan vara el i staket..
Var ju ute och gick med honom tidigare. Och när man har gått en bit så kommer man till ett par nordsvenskar som typ alltid kommer galopperandes så det skakar i marken. Sen så gnäggar dom och håller på typ. Vi gick iallafall förbi dom efter lite övertalning från min sida. På andra sidan av en infart så är det en annan hage, där det inte går någon nu. Lorden gick ner på gräset vid staketet, sen stannade han och nosade på staketet. Antagligen har han glömt av att det kan vara ström i staketen för det har vi inte haft på länge. Innan jag hann ta undan honom fick han världens stöt och kastade sig bakåt med mig hängandes i grimskaftet. Sen stod han och darrade lite med uppspärrade näsborrar och ögon och visste inte riktigt vad han skulle göra.

Sen började det som man får lite smått panik av.. Han bestämde sig för att "Här vill jag inte vara!" så han bara vände hemåt och började typ takta, samtidigt som jag försökte så gott jag att försöka få honom att lyssna på mig och stanna, men nejdå, det var som om jag inte existerade. Han började trava och nästan galoppera men som tur fick jag puttat ut honom i diket nästan ut i skogen så han inte kunde springa sin väg. Sen fick jag även runt grimskaftet runt munnen på honom så att jag fick tillbaka kontrollen..

Snacka om panik när det känns som om ens ponny ska slita sig, springa iväg och måste över en tvåfilig traffikerad väg för att komma hem. Ruggigt. Hursomhelt så gick resten av rundan bra, puh!