Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Tja, jag vet ju inte direkt vad mina hästar är stolta över, hehe. Det jag är mest stolt över med Sebbe är nog hästen han blev, hästen han är. I början var han inte i närheten av hästen han är nu. Jag va tvungen att leda honom med kedja, annars stack han. Han krubbet varje ledig sekund. Han sprang med huvudet i molnen och det gick itne att göra något åt det. Han ryggade ett par 100 meter med mig ute i skogen innan han gick fram. Jag kunde inte tränsa honom utan att stå på en hink, och knappt då nådde jag för att han körde upp huvudet i rymden och vägrade gapa. Ni som vet hur Sebbe är och hur lätthanterlig han är nu förstår skillnaden. T.ex kan jag "leda honom lös" utan att han sticker, han sänker istället huvudet när man ska tränsa, han går fram överallt osv. Raka motsatserna till hur han var. Så, jag skulle väll säga att jag ät stolt över hästen jag har "fått fram". Allt vi har uppnått.

Kan väll komma ihåg en grej speciellt som jag var ganska stolt över. Lorden hade skenat ett varv med mig runt galoppbanan redan. Han var ganska, läs: väldigt, arg på mig för att jag suttit och skrikit i panik hela varvet eftersom att jag inte fick stop. Måste säga att jag var nog ganska stolt när jag red andra varvet utan att skrika som en stucken gris och ha tillräckligt med kontroll för att stanna. Dessutom är det ganska häftigt när man är 8-9 år och kommer dundrande på en B-ponny och måste skrika "Se upp!" till dom stora tjejerna på D-ponnyer framför.. hehe det var tufft 8)

Men jag är alltid stolt över Lorden. Han är 39 år och kämpar vidare. Inte för att det verkar vara jobbigt för honom att bara leva, men ändå ni fattar ;) Men jag är stolt över honom, alltid. Han måste ju trots allt vara en av de äldsta i sverige? :)