Mjo, jag vet. Uppdateringen är sämre än sämst. Men jag har inte ett skit att blogga om. Sebbe är halt och blir inte så mycket fota pga tråkigt väder. Jag har inget att göra på eftermiddagarna, bortsett från läxor, och ändå så rinner tider iväg? Antagligen för att jag sitter så mycket vid datorn och gör inget.

Jag känner mig så nere när jag är ensam. När jag är med underbarste vännerna och pojkvän så är allt bra. Men så fort jag blir ensam blir jag lixom nere, på dåligt humör och orkar nästan inget. Allt känns jobbigt och jag kan bryta ihop för nästan vad som helst. Ibland vill klumpen i magen inte ge med sig och jag skulle kunna kurra ihop mig till en boll och bara glömma allt.

Det blir såhär när jag inte har något vettigt att göra. Jag slösar bort min tid på skit som egentligen inte betyder något. På saker som egentligen inte är viktigt. Såhär blir det t.ex alltid när Sebbe blir dålig. Och då känner jag mig dåligt för att jag kan ju fortfarande vara med dom och "komma närmare" dom båda, men det gör jag inte. Jag går ut, mockar, fixar det som ska fixas, tar in dom och sen går jag in för att tillbringa ännu mer tid vid datorn där jag inte gör något. Det suger, men det känns som om jag inte kan göra något åt det. Vad ska jag göra lixom? Jag är väl medveten om att jag kan tillbringa mer tid med dom, och det ångrar jag många gånger att jag inte gör. Men hur jag än försöker och försöker så rinner allt ut i sanden efter ett tag.

Jag vill ha, behöver, något att syssla med. Något som jag kan gå in helhjärtat för och prioritera för att det är enda sättet att få fram ett resultat. Timmar av arbete för att få något att gå ihop och känna sig stolt över det man gjort. Helst skulle jag vilja ha en ny ponny/häst. Ni kanske tycker att jag låter otacksam och bortskämd nu när jag skriver såhär, men det är så jag känner. Men jag tror att det är något som skulle hjälpa mig att inte slösa bort tiden på att sitta vid datorn och få mig att satsa helthjärtat på något jag tycker är riktigt kul. Men hur roligt är det när man bara hamnar i svacka efter svacka och hur man än försöker och kämpar, så hamnar man bara i skiten igen? Allt man gör är för intet. Jag vet allt för väl hur denna känslan känns. Det har hänt mig om och om igen. Och det suger.