Jag mår inte så bra, på insidan. Allt är bara en enda röra och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag än försöker så blir det bara fel. Hur mycket jag än försöker så är det aldrig tillräckligt. Jag vet inte hur jag ska tackla dina ord. Jag vet inte vad du vill att jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra. Du får inte lämna mig. Utan dig är jag ingen. Det känns som om tiden stannat. Jag hör ekot av din röst. Jag ser dig virvla förbi. Alla våra minnen. Det är så som det sägs vara innan man dör, man ser livet spelas upp i repris. Jag ser vår tid, allt underbart. Du får inte lämna mig, för jag vill inte se repriserna igen.
Jag vill göra dom längre.