Sebbe, som han kallas till vardag, är en C-ponny med okänd stam och ras. Han är född i Danmark men Import från Norge då det var där han började sin tävlingskarriär. Han är brunskäck, 1.38 hög och väldens snällaste! Han tävlades först i hoppning men skolades sen om till dressyr och är alltså tävlad Nationell FEI i dressyr, med placeringar upp till LA. Han har varit bland den svenska ponnyeliten!

Med tanke på hans karriär är han alltså otroligt välutbildad, men han gör inget gratis. Han må vara snäll och en bra läromästare, men man måste verkligen rida honom för att få fram reslutat och för att han ska jobba. Går inte att bara korta upp tyglarna och åka häst, noway. Det han gör då är att gå med huvudet uppe vid månen. Har haft endel problem med detta då jag inte insåg just det man inte kan göra, bara åka med. Men när väl knapparna lossnade och i takt med att jag blev en bättre ryttare så blev detta bättre.

Som med Lorden har jag gjort otroligt mycket kul med Sebbe och lärt mig otroligt mycket från honom. Även vi har varit på galoppläger, ridit lektion, galopperat i snön, testat på trickträning, tolkat, busridit i skogen, hoppat naturhinder, ridit ut etcetc. Men vi har en en mörk sida av våran underbara historia. Sebbe är triangelmärkt pågrund av att han blir "sjuk", inget som smittar, vid tävling och för hård träning. Och man kunde aldrig hitta felet och komma på varför. Tack vare det så har det satt igång en lång kedja av olika händelser. Till att börja med var den utlösande faktorn just det, ett för hårt och långt ridpass. Vi hitatde honom hängig och han hade så ont i hovarna att han knappt kunde gå. Detta hängde kvar till och från i 1-2 år. Sedan har han haft fång två gånger tror jag, hövböld, massvis med överben, sträckningar och varma svullnader. Nu är han otroligt fräsch och har inte varit dålig sen i april-maj någon gång tror jag. Det är en otroligt lättnad då jag sett honom lida så mycket, vilket har gjort sjukt ont i mig.

Sebbe har varit i min i lite drygt sju år, jag fick honom i slutet av februari 2005. Som ni ser har vi haft en otrolig resa tillsammans och jag kommer ihåg när mamma sa till mig i trean när jag fick honom att "Denna hästen kommer du kunna ha tills i nian!" Det trodde jag verkligen inte på, och se var vi har hamnat?

Dyker rätt person upp så är han inte till salu, nej. Men en skötare/medryttare ett par dagar i veckan skulle inte vara fel då jag inte riktigt hinner med honom eftersom att Wincent är första prioritering. Han mår bra av att få bli riden och röra på sig, + att han förtjänar någon som bryr sig om honom och ingen annan, min plutt♥