Jag har världens mest fantastiska vänner. Dom är helt otroliga. Det är sådana vänner man inte hittar var stanns, sådana vänner som man kanske inte ens har turen att hitta. De är sådana vänner man drömmer om att ha. De är dom personerna som alltid får en att må bra och skratta trots att smärta och mörker härjar på insidan. Dom som kan lyssna otaliga gånger på ens problem om allt mellan himmel eller jord och ändå alltid säger, jag finns här, no matter what.

 

Jag tror aldrig att jag har kännt mig så tillfreds med mig själv som jag gör med er. Jag har lärt mig att det är okej att inte vara som alla andra och att man inte måste följa samhällets jävla Svensson-normer. Man måste inte vara precis som alla andra för att passa in någonstans, men kan vara precis så som man själv vill, sticka ut hur man vill.

 

Min självkänsla och mitt självförtroende har alltid legat i botten. Jag har aldrig varit speciellt trygg i mig själv och vågat stå för mina egna åsikter. Aldrig vågat vara någon annan än en grå kludd i bakgrunden som nickar och håller med om allt. Tack vare er, är jag inte denna personen längre. Jag kanske inte är hela vägen framme till att helt vara mig själv än, det vet jag att jag inte är. Men med er hjälp, kommer det gå.

 

Jag vill tacka er, så otroligt mycket för att ni alltid stöttar och gör en glad. För att ni alltid finns där för mig. Speciellt nu när mina känslor och mitt huvud är kaos. Jag mår så otroligt bra när jag får vara med er. Det går inte att inte vara glad när skämten och asgarven löser av varandra, det går inte att må dåligt med er.