Dag 15 - Jag saknar.
Dag 15 - Det här saknar jag.
Jag saknar att rida regelbundet, varje dag och jag saknar att ha sällskap i stallet.. Jag saknar Zerox och att rida honom. Jag saknar att rida Sebbe, och jag saknar att rida Lorden.
Jag saknar inte bara att rida regelbundet, jag saknar att rida överhuvudtaget. Jag har inte ridit på lite drygt en månad. Det är lång tid när man är van vid att rida varje dag och har gjort det länge. När jag inte har ridningen har jag inget vettigt att göra. Och det är inte kul. Ridningen är en stor del av mitt liv, som gör det enklare och roligare på så många sätt. + att jag saknar sällskap. Tiden jag och Mathilda tillbringade tillsammans med hästarna var nog den roligaste hästtiden någonsin! Att ha någon att prata med, någon att rida med, någon att städa och mocka med osv gör allting så himla mycket roligare! Det säger jag utan att skämmas, för det är så sant.
Zerox, skithästen jag trodde att jag aldrig skulle vilja se igen saknar jag ganska ofta om jag ska vara ärlig. Jag skriver bara inte ut det här. Jag saknar att se hans spetsade öron när jag kommer ut till stallet. Jag saknar att hoppa upp på honom och rida ett ordentligt dressyrpass eller ett pass hoppning där allt bara flyter och det känns som om man skulle kunna höja till 1.50. Jag saknar att hoppa upp och busrida ute eller i paddocken. Rejsa över fält eller hoppa småhinder utan att ha något mål med det man gör, utom att ha roligt. Jag saknar dig Zerox ♥
Att jag saknar att rida Sebbe och Lorden är väll ganska obvious, eller? Det är så underbar att sitta upp på Sebbe och bara rida, helt kravlöst för att det är det han är bäst på nuförtiden. Han är 26 år, och jag tror att hans ridpass på banan är över. Dock börjar han fräscha till sig nu eller hältan, men ändå. Han ska inte behöva göra mer än 1-2 pass på banan. Han är gammal. Så man kan ju tolka det olika när jag säger att jag saknar att rida på honom. Jag saknar båda. Jag saknar att rida, åka häst över huvudtaget, ut i skogen i 1 timme. Men jag saknar oxå att rida, verkligen rida. Hoppa upp och rida igenom hästen ett ridpass när allting bara klaffar, känna att man kommer någonstanns. Det senaste ridpasset där jag jobbade Sebbe ordentligt, som finns skrivet, hittar ni HÄR. I början på januari.
Lorden saknar jag nog mest att rida , tror att det var ca 6 år sen jag red honom för sista gången. Den glada lilla hästen som fullkomligt älskade, läs: älskar, att få komma ut i skogen och springa och hoppa. Det var det roligaste han visste, även om hoppning i paddocken var ganska kul oxå så blev det aldrig samma fart på honom där. Kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes att hoppa med honom. Jag har aldrig suttit på en häst som hoppar så mjukt och med spänst! Min fina ponny, som betyder näst intill allt för mig, du är oersättlig ♥
Jag saknar att rida regelbundet, varje dag och jag saknar att ha sällskap i stallet.. Jag saknar Zerox och att rida honom. Jag saknar att rida Sebbe, och jag saknar att rida Lorden.
Jag saknar inte bara att rida regelbundet, jag saknar att rida överhuvudtaget. Jag har inte ridit på lite drygt en månad. Det är lång tid när man är van vid att rida varje dag och har gjort det länge. När jag inte har ridningen har jag inget vettigt att göra. Och det är inte kul. Ridningen är en stor del av mitt liv, som gör det enklare och roligare på så många sätt. + att jag saknar sällskap. Tiden jag och Mathilda tillbringade tillsammans med hästarna var nog den roligaste hästtiden någonsin! Att ha någon att prata med, någon att rida med, någon att städa och mocka med osv gör allting så himla mycket roligare! Det säger jag utan att skämmas, för det är så sant.
Zerox, skithästen jag trodde att jag aldrig skulle vilja se igen saknar jag ganska ofta om jag ska vara ärlig. Jag skriver bara inte ut det här. Jag saknar att se hans spetsade öron när jag kommer ut till stallet. Jag saknar att hoppa upp på honom och rida ett ordentligt dressyrpass eller ett pass hoppning där allt bara flyter och det känns som om man skulle kunna höja till 1.50. Jag saknar att hoppa upp och busrida ute eller i paddocken. Rejsa över fält eller hoppa småhinder utan att ha något mål med det man gör, utom att ha roligt. Jag saknar dig Zerox ♥
Att jag saknar att rida Sebbe och Lorden är väll ganska obvious, eller? Det är så underbar att sitta upp på Sebbe och bara rida, helt kravlöst för att det är det han är bäst på nuförtiden. Han är 26 år, och jag tror att hans ridpass på banan är över. Dock börjar han fräscha till sig nu eller hältan, men ändå. Han ska inte behöva göra mer än 1-2 pass på banan. Han är gammal. Så man kan ju tolka det olika när jag säger att jag saknar att rida på honom. Jag saknar båda. Jag saknar att rida, åka häst över huvudtaget, ut i skogen i 1 timme. Men jag saknar oxå att rida, verkligen rida. Hoppa upp och rida igenom hästen ett ridpass när allting bara klaffar, känna att man kommer någonstanns. Det senaste ridpasset där jag jobbade Sebbe ordentligt, som finns skrivet, hittar ni HÄR. I början på januari.
Lorden saknar jag nog mest att rida , tror att det var ca 6 år sen jag red honom för sista gången. Den glada lilla hästen som fullkomligt älskade, läs: älskar, att få komma ut i skogen och springa och hoppa. Det var det roligaste han visste, även om hoppning i paddocken var ganska kul oxå så blev det aldrig samma fart på honom där. Kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes att hoppa med honom. Jag har aldrig suttit på en häst som hoppar så mjukt och med spänst! Min fina ponny, som betyder näst intill allt för mig, du är oersättlig ♥
Kommentarer
Postat av: Mathilda
jag saknar oxå Sebbe och Zerox tiden en del.. det var ganska underbart :')
Trackback
