Detta är en ny grej jag ska börja med. Jag kommer skriva lite mer detaljerat om minnen som hänger kvar. Sånt som betyder något för en, något roligt, något viktigt osv. Minnena kommer inte komma iordning, så att det äldsta kommer först och så, utan kommer välja efter vad jag vill skriva. Vissa minnen kanske är flera år gamla, något kanske bara ett par veckor.

Det första minnet jag väljer att dela med mig av är när Sebbe anlände hem till gården för första gången.
Detaljer såsom väder och dag är lite småluddigt, men datumet är 19 februari och kollar jag tillbaka i kalendern så är det en lördag. Alltså, en mulen lördag, den 19 februari 2005 anländer skäcken Sebbe hem till mig. Jag har inte ridit hästen, inte ens sett honom i verkligeheten och ändå är det han som ska bli min nya ponny.

Jag sitter i sadelkammaren och städar. Där ser ut som ett bomb-nerslag, som vanligt. När jag hör bilen med släp som sakta rullar in på gårdsplanen knyter det sig i magen av både förväntan och nervositet. Jag sitter kvar i sadelkammaren och är inte riktigt säker på vad jag ska göra. Som tur är tar det inte lång tid innan jag hör hovar i stallgången och då vågar jag mig ut.

Där kom han. Så stor han såg ut, och maffig. Han trampade på som om han visste att där låg mat i krubban och väntade på honom. Något frågade mig om jag ville leda in honom i boxen och det ville jag ju såklart. Dock slutade det med att det snarare var han som ledde in mig i boxen. Stark som en oxe och trots kedjan drog han med mig som en vante. Men vadå, jag var bara nio. Någon hjälpte mig av med grimman då jag inte orkade lyfta upp hans huvud ur krubban. Vi var några stycken som stod i stallet och kollade på när Sebbe gjorde sig hemmastadd i sin box. Vi lämnade honom efter ett tag för att fika.

Till sist skulle som iallafall åka hem. Hans gamla ryttare stod och grät och jag kunde inte förstå varför dom gjorde det? Han var ju inte död och dom kunde komma och hälsa på honom. Till sist var jag ändå ensam med honom. Min fina, fina häst ♥ 

Efter ett tag fick han gå ut i hagen tillsammans med Lorden och Axel. Ihopsläppet gick bra och jag kommer inte ihåg så mycket mer av det eller av det första ridpasset förutom att det var i paddocken. Samma kväll var jag även ute och borstade honom på kvällen. Ensam i stallet med alla hästarna stod jag inne hos min nya ponny och var världens lyckligaste.